Som uppväxt i fattig familj så var det budgetgrejer som gällde för både bandare och band,så det var riktigt kul att se de tombandsmotiven igen !.Tack !."Krav på ljudkvalité" fanns ju knappt på kartan med de monobandare och lågbudgetkassetter som gällde på den tiden (ungefär 1975-85).Istället så var det "fysisk/mekanisk kvalitet","stryktålighet",och "allmän livslängd" man satte i samband med förhållandet "(budget-) kassettband vs kvalitet".-Eller,i förlängningen,"Hur länge skiten håller innan den börjar tugga" !."Crown Rauscharm" var lite av en stapelvara i början/mitten av 80-talet,både i min och morsans musikskåp,och jag minns att de var jävligt seglivade de där.Philips sålde kassettband i olika pris/kvalitetslägen,och deras budgetband såldes ofta i (typ) 5-pack,och inte sällan till extrapris/på reor.Enligt vad jag kommer ihåg så var brukskvalitén på de helt okej,trots att spolarna kändes lite sladdriga på nå´t vis (-Förresten,var det inte nå´t CD-album som gavs ut i slutet på 90-talet,vars framsida var starkt inspirerat av en front från ett Philips-tomband från slutet av 70-talet ?.. "Blåa prickar i rader"..)."Lectra" var EN MARDRÖM,tillsammans med "BASF" och "Expert"s band under eget varumärke !..Urrk !. "Agfa" har jag för mig var rätt bra,men minns inte riktigt.Detta gäller även "Ampex" och "Memorex".-De tre sistnämnda var f.ö. inte riktigt budgetmärken,vilket gör att det blir "lite fusk" att räkna in dem."Roadstar" var budgetkassetter som hade ett ganska grundmurat dåligt rykte."Happy tape´s tid var före min tid" s a s,men jag fick (hmm.."snodde" om sanningen ska fram) något så sällsynt som ETT "HAPPY TAPE" TVÅTIMMARSBAND/C120 av min morbror.-Och mot alla odds så funkade det PERFEKT under många in,-och uppspelningar (jag har inte använt det de senaste 30 åren,men såvitt jag vet så funkar det fortfarande !).-"Track" ja..
..-Det är ett sorgligt kapitel i svensk teknikhistoria.1984-85 så satsade en grupp stort på att ta fram ett svenskt premium-tomband,vilket kunde konkurrera med japsarnas marknadsdominerande märken.Jag minns mängderna av enorma affischtavlor man kunde se på stan och i kvällspressen vid denna tid,så det måste ha plöjts ner STOORA pengar i den satsningen.Tyvärr så drabbades företaget av rätt påtagliga problem med den första leveransens kassettmekanik,och som gav upphov till hånfulla skämt och en rejält skadad image.Sanningen om deras konkurs är dock inte så enkel.Skattemyndigheten under Olof Palmes tid var inte lätta att ha att göra med.Dessa var på "Track" som hökar,och bidrog även till att produktionen av den första leveransen med kassettband blev framstressad/forcerad,och behäftad med en möjlig kvalitetsförsämring just av den anledningen.När de stora förväntade vinstintäkterna för (de bristfälliga) kassetterna sedan uteblev,klarade inte "Track" av att BÅDE göra en satsning på att förbättra både kassettband och rykte,OCH DESSUTOM,punga ut med de summor som skatteverket krävde !.Resultatet blev följdaktligen,i slutänden konkurs... Jävligt trist historia det där.. Det var ju inga budgetband,så jag ägde aldrig själv någon "Track"-kassett,men folk jag kände klagade på gnissel och på att banden tuggade efter en tids användning.
Från 80-talets mitt och fråmåt stod det "TDK","SKC","Fuji" och i viss mån "Maxell",på mina budgetinriktade kassett,-och videoband,som då oftast såldes i flerpack.När "Sony" valde att börja experimentera med budgetband på 90-talet,blev resultatet ofta DYNGA !(trots att deras fullprisband från 70,-och 80-talet,hört till DE BÄSTA !)."Billigt ELLER bra" tycks många tillverkare klara av att få till."Billigt OCH bra" däremot,det är en annan femma !.
4 kommentarer:
Philip var bäst?
Philip definitivt med Track som god tvåa..iallafall kultmässigt,
Agfa är en riktig höjdare.
Som uppväxt i fattig familj så var det budgetgrejer som gällde för både bandare och band,så det var riktigt kul att se de tombandsmotiven igen !.Tack !."Krav på ljudkvalité" fanns ju knappt på kartan med de monobandare och lågbudgetkassetter som gällde på den tiden (ungefär 1975-85).Istället så var det "fysisk/mekanisk kvalitet","stryktålighet",och "allmän livslängd" man satte i samband med förhållandet "(budget-) kassettband vs kvalitet".-Eller,i förlängningen,"Hur länge skiten håller innan den börjar tugga" !."Crown Rauscharm" var lite av en stapelvara i början/mitten av 80-talet,både i min och morsans musikskåp,och jag minns att de var jävligt seglivade de där.Philips sålde kassettband i olika pris/kvalitetslägen,och deras budgetband såldes ofta i (typ) 5-pack,och inte sällan till extrapris/på reor.Enligt vad jag kommer ihåg så var brukskvalitén på de helt okej,trots att spolarna kändes lite sladdriga på nå´t vis (-Förresten,var det inte nå´t CD-album som gavs ut i slutet på 90-talet,vars framsida var starkt inspirerat av en front från ett Philips-tomband från slutet av 70-talet ?.. "Blåa prickar i rader"..)."Lectra" var EN MARDRÖM,tillsammans med "BASF" och "Expert"s band under eget varumärke !..Urrk !. "Agfa" har jag för mig var rätt bra,men minns inte riktigt.Detta gäller även "Ampex" och "Memorex".-De tre sistnämnda var f.ö. inte riktigt budgetmärken,vilket gör att det blir "lite fusk" att räkna in dem."Roadstar" var budgetkassetter som hade ett ganska grundmurat dåligt rykte."Happy tape´s tid var före min tid" s a s,men jag fick (hmm.."snodde" om sanningen ska fram) något så sällsynt som ETT "HAPPY TAPE" TVÅTIMMARSBAND/C120 av min morbror.-Och mot alla odds så funkade det PERFEKT under många in,-och uppspelningar (jag har inte använt det de senaste 30 åren,men såvitt jag vet så funkar det fortfarande !).-"Track" ja..
..-Det är ett sorgligt kapitel i svensk teknikhistoria.1984-85 så satsade en grupp stort på att ta fram ett svenskt premium-tomband,vilket kunde konkurrera med japsarnas marknadsdominerande märken.Jag minns mängderna av enorma affischtavlor man kunde se på stan och i kvällspressen vid denna tid,så det måste ha plöjts ner STOORA pengar i den satsningen.Tyvärr så drabbades företaget av rätt påtagliga problem med den första leveransens kassettmekanik,och som gav upphov till hånfulla skämt och en rejält skadad image.Sanningen om deras konkurs är dock inte så enkel.Skattemyndigheten under Olof Palmes tid var inte lätta att ha att göra med.Dessa var på "Track" som hökar,och bidrog även till att produktionen av den första leveransen med kassettband blev framstressad/forcerad,och behäftad med en möjlig kvalitetsförsämring just av den anledningen.När de stora förväntade vinstintäkterna för (de bristfälliga) kassetterna sedan uteblev,klarade inte "Track" av att BÅDE göra en satsning på att förbättra både kassettband och rykte,OCH DESSUTOM,punga ut med de summor som skatteverket krävde !.Resultatet blev följdaktligen,i slutänden konkurs... Jävligt trist historia det där.. Det var ju inga budgetband,så jag ägde aldrig själv någon "Track"-kassett,men folk jag kände klagade på gnissel och på att banden tuggade efter en tids användning.
Från 80-talets mitt och fråmåt stod det "TDK","SKC","Fuji" och i viss mån "Maxell",på mina budgetinriktade kassett,-och videoband,som då oftast såldes i flerpack.När "Sony" valde att börja experimentera med budgetband på 90-talet,blev resultatet ofta DYNGA !(trots att deras fullprisband från 70,-och 80-talet,hört till DE BÄSTA !)."Billigt ELLER bra" tycks många tillverkare klara av att få till."Billigt OCH bra" däremot,det är en annan femma !.
Kul att se de här gamla kassetterna igen !.
Ha det gott
Tack så hemskt mycket för en alldeles fantastisk kommentar med minnen från kassetternas värld.
Skicka en kommentar