Till Staken som hjälp mig på grunda vatten...

Så skrev Folke i en hälsning till min far 

 

Folke Dahlberg var och är sammankopplad med ett liv på och runt livet och vatten, och att placera Folke Dahlberg bland östgötska författare kanske är en aning felvisande då han uppehöll sig på valfria platser så länge det inte var för långt från hans älskade grund i tillvaron, vattnet.

 

Han seglade faktiskt omkring på en sjö vars stränder delas mellan fyra landskap: Småland, Västergötland, Närke och Östergötland med avstickare in i Västra Götaland och Värmland. 

 

Folke gjorde sig tidigt känd som bildkonstnär och hans litterära produktion åtföljdes alltifrån debuten 1948 av egna teckningar, ofta små intrikata bilder med surrealistisk botten. 

 

Han avbildade gärna nautiska detaljer och vida vattenytor, inte sällan med något mytiskt väsen i förgrunden. Han har träffande kallats för bildpoet, många av Folkes texter handlar om ensamhet - ett ämne han var väl förtrogen med och som han utsatte för långvariga prövningar genom att leva ett eremitiskt liv på olika öar i Vättern.

Folke Dahlberg levde och verkade vid sjön Vättern och slutade även sina dagar på Vätterns vatten 1966 i ett drunkningstillbud.

Kort sagt kan man sammanfatta det hela med orden som Folke skrev

Ruin får vänta!

 

Häftet med hälsningen...