Svelast eller SLAB som det hette innan 1968

Historien om SLAB

Det hela började 1937

Järnvägen som varit ensam om fjärrtransporter av både gods och människor började få hård konkurrens från landsvägstrafiken.

Bekymrade järnvägsdirektörer började utreda och analysera orsaken och sökte förslag och lösningar när de såg omsättningen och marknadsandelarna sjunka.

Det var inte bara SJ Statens Järnvägar som märkte av konkurrensen, även det delvis privatägda Stockholm-Westerås-Bergslagens Järnvägar insåg faran med den växande lastbilstrafiken.

För att försöka rädda tillbaka förlorade godsvolymer bildades 1937 ett dotterbolag som fick namnet Svenska Lastbil AB, förkortat SLAB och som många år senare fick namnet Svelast.

Den 19 juli 1937 antog Patent & registreringsverket bolagsordningen för Svenska Lastbilsaktiebolaget. 

Den första lastbilen som registreras på det nya bolaget är en mjölkbil som trafikerar sträckan Västerås och Ängsö i Mälaren.

Utfärdandet av trafiktillstånd var mycket restriktivt på den här tiden, det innebar att bilarna bara fick köra inom sina lokala registrerings och huvudorter.

Men genom att köpa upp redan etablerade åkerier på strategiska orter kunde SLAB snabbt skaffa sig de önskade trafiktillstånden.

1939 bryter kriget ut, detta fördröjer det utbyggnaden av SLAB och de första åren blev en försöks och uppbyggnadsperiod,

1944 förvärvar Statens Järnvägar samtliga aktier i järnvägsbolaget, SLAB som grundades av Stockholm-Westerås-Bergslagens Järnvägar kom året därpå att införlivas i SJ-koncernen.  

Under efterkrigstiden genomgick SLAB en kraftig expansion, flera mindre åkerier förvärvades och andra lastbilsåkerier inom SJ-koncernen flyttas över till SLAB.

1950 är SLAB Nordens största åkeriföretag och är representerat på 63 orter.

SLAB var vid den tiden rena diversehandeln, utöver den rena åkeriverksamheten sålde man grus från egna grusgropar, på en del orter var man ombud för apoteket, systembolaget mm.

Undan för undan renodlades rörelsen och den huvudsakliga sysselsättningen blev transportuppdrag där SJ på ett eller annat sätt var inblandade.

60-talet innebar att SJ blev mer eller mindre utkonkurrerade av de större åkerierna när det gällde regionala styckegodstransporter.

Regionala godstransporter på lastbil utan tidsödande omlastningar var mycket snabbare än järnvägstransport.

1964 startade SLAB Regionsforslingen, det innebar att fordonsparken utökades med ett 60-tal bilar och ett antal släpvagnar och semitrailers.

Vid samma tidpunkt började man också intressera sig för den allt vanligare nya tekniken med kommunikationsradio i bilarna, införandet av com-radio i bilarna medförde snabbt en ökad effektivitet.

SLAB får ny profil.

1968 genomgick SLAB en större förändring, man satsade hårt på marknadsföring och  företaget fick en helt ny profil.

Bolagets logotyp ändrades från SLAB till det mera välklingade och marknadsmässiga Svelast.

Samtidig fick både personal och fordon en ansiktslyftning, den gråa fordonsfärgen byttes mot en ljusare färgkombination.

Personalen fick nya röda arbetskläder med Svelast-loggan på ryggen, man satsade också på ett intensivt personalutvecklingsprogram.

1970 presenterades ”Kalmar Terminal” Sjuttitalet var en tidsperiod då Svelast satsade hårt på att rationalisera verksamheten. Den i april 1970 presenterade Kalmar Terminal var ett försök att bygga upp en trafik med lösa lastbärare och små dragbilar, ett sorts lösflakssystem med flexiblare och smidigare lastbärare än de stödbensförsedda lösflak som marknaden kunde erbjuda. 

Kalmar Terminal tillverkades bara i två prototypexemplar, testtrafik bedrevs i drygt ett år och föll ganska väl ut, men av kostnadsskäl lades projektet ned.

Vagnbjörnstrafiken hade varit vanlig under många år, men den trappades också ned under början av sjuttitalet.

Nedläggningen påskyndades av att nya viktbestämmelser omöjliggjorde fortsatt trafik med de höga totalvikter som, det ibland handlade om, som mest 80 tons totalvikt.

Vagnbjörn är en lågbyggd släpvagn med många axlar avsedd att transportera hela järnvägsvagnar på.

C-samcontainern var ett nytt koncept.

I mitten av sjuttitalet tar Svelast och påbyggnadsföretaget LAGAB fram en ny containertyp som döps till C-sam.

C-samcontainern transporterades av speciella teknikbilar utrustade med en ”släde” och kunde med dess hjälp lasta och lossa containern direkt på och av järnvägsvagnarna. 

1980-talet blev en tuff period för Svelast med stora förändringar och flera chefsbyten på VD- stolen.

1986 lägger SJ ned styckegodstrafiken vilket innebar ett hårt slag för Svelast.

På ett år minskas fordonsparken med ca 400 bilar och Svelast tvingades att skära hårt i kostnaderna.

1990-talet medförde en vändning uppåt och man fortsatte expansionen, Svelast övertog bl.a. SJs hantering av lastpallar, man satsade på helhetslösningar med större kunder.

I samarbete med SJ Gods och SCA skapade man en logistisk helhetslösning från pappersbruken i Munksund och Holmsund till lager- och distributionsterminalen i Skövde.

Svelast tog under 90-talet ett stort steg mot att bli ett nordiskt transport- och logistikföretag.

2000-2001 vid årsskiftet delades Affärsverket SJ upp.

SJ AB för persontrafiken. Green Cargo AB för godstrafiken bildades.

Svelast AB blev något år senare en division inom Green Cargo ( Green Cargo Road ).

Svelast är nu en del av Green Cargo men antalet trafikkontor har reducerats kraftigt.

Green Cargo:s satsning på helhetslösningar bl.a. med kompletterande biltransporter och lagerhantering för näringslivet, har resulterat i framgång med flera stora affärer och en god lönsamhet som framgår av senaste kvartalsrapporten.

Gamla SLAB/SVELAST lever alltså kvar.

Tack till Lennart P som skickade dessa godbitar som jag uppskattade otroligt mycket, och han har även skrivit texten.