tisdag 18 januari 2011

Vrålåket.....


Åket var som sagt min första personbil och den införskaffades på stående fot precis när man trillade över arton.
Sen startade projekt hotta åket och front, skärmar fixades och en Knutsson stereo intog sin plats i instrumentpanelen.
Röd plysch monterades på dörrar mm och vad ska man göra med den trötta B20 motorn då. hiva ur skiten och skaffa något nytt...
Jajemensan man styrde kosan till Nygärde bilskrot på hemvägen satt man inne med en "ny" motor.
Motorn var en rally preppad B20 med K-kam fixad topp mm och vad ska man då kröna denna motor med? Hmm.... dubbelförgasare givetvis så ett besök gjordes hos skrotgubbarna på den riksbekanta Bildelslagret i Kalmar.
Och visst fanns en sån i hyllorna, så nu med dessa monterade och justerade kunde man prova åket för första gången.
Blev stoppad av blinkar blå mer än en gång då dom var något intresserade av bilen.
Kofångaren lyste ju med sin frånvaro och detta gillades inte av lagen men som jag sa till en snut: att kor finns ju bara på landet och jag ser då inga här..... Servostyrning fanns ju inte men man fixade ju detta med ett lätt tryck på gaspedalen:)
Dom tekniska detaljerna på bilen i övrigt var håresande då original bakaxeln fick ta emot all välvilja från motorn men den höll, lustigt nog. Va ska man till med aluminiumfälgar, lågprofildäck och plast när man kan åka runt i en stålprojektil med attityd.
Vid första repan efter motorbytet ställde man till med en bredställ utan dess like samt efter att man hämtat krafter och vett och nu gjordes provturen om.. notera att detta var mitt i ett villaområde! Rullade sakta iväg på ettan och växlade till tvåan och stampade fullt motor vrålade och till min och allmän förfäran / och glädje stegrade bilen och for iväg som ett skållat troll. Nervpirrande men efter att man provat full platta några gånger så infann sig ett stort leende, och bilen gjorde sina repor både vid rödlysen och gatuhörn i skydd av mörkret. Det var mer flera racesugna som satte stolheten i halsen när dom såg en gammal Volvo försvinna med svarta streck och rök. Kommer speciellt ihåg en Porsche 911, vars förare såg lite lagom glad ut när han blev avdragen på ett gatrace på 80 talet. Den dräpte även en och annan jänkare.....förlåt alla jänkefantaster...
Fick bilen testad på en rullande provbänk och då visade resultatet att det var 180 kusar på bakhjulen...huvaligen!
Hur gick då denna best igenom besikningen kan gemene man undra jo veckan innan besiktningen så tvättade inte bilen utan kördes riktigt skitig och sen monterades standard däck och förgasarna "justerades" för lite lugnare tomgång.
Utanför besikningen så stoppades en trasa in i avgasröret och bensintanken fylldes med en 5 liters dunk K sprit. Bromsprovet avklarades med galans...även handbromsen! Kanon Dessa åtgärder gjorde att besikningsgubben tänkte ännu en risig gammal Volvo och tog fram slaghackan....men ingen rost fanns och dax för avgastest.....resultatvärde 0 besikningsmannen stirrade lite underligt på testapparaten, så bra resultat ska inte en sån skitbil ha....nåväl frid och fröjd så lång och ut för att testa bilen....
Ut på rakan och bludder...bludder...ingen fart i den här motorn här inte runt huset i styrfart och så var det dax för domen....rent papper Besikningsmannen kommentar: Den här bilen gick inte fort, du får nog kolla över motorn för den verkar vara slut......
Svaret lät inte vänta på sig: då skulle du kört den igår.....
Hur gick det sen då?............ Efter en försiktig hemkörning till närmaste mack för påfyllning av bensin samt att alla justeringar åtgärdades så var bilen precis som vanligt = jävligt snabb fast nu med rent papper från besikningen.
Hur bakaxeln klarade denna påfrestning ska vi tala tyst om men den höll hela tiden, man får väl berömma Volvo för deras utmärkta kvalitet.
Besten överlevde inte så länge utan allt godis plockades väck och bilen skrotades Men ack så roligt man hade bakom ratten på den Volvon...........tiden gick iallafall fort om man så säger.
Man skulle ställt undan detta åk och plockat fram den idag, så coolt det vore att svänga bort till Emmabodastrippen för lite luftning, ack och ve att man sålde.....
Hur det gick? svarta streck och ett brett leende är svaret. Vad hände då med bilen sen.
Själva bilen såldes efter att motorn plockats ur och sålts till en mkt intresserad spekulant. Dubbelförgasarna såldes till en annan köpare. Bilen hamnade till slut på skroten. Så fort man ser en 73:a så minns man alla stunder i den bilen.

3 kommentarer:

John sa...

Ja det mesta jag minns av den är först ett jäkla svetsande i golvet och sen när du kom runt hörnan på skogsliden och skulle ge fullt järn uppför backen..hmm blev visst möte..fast det gick bra eller klart han i den andra bilen fick väl byta kallingar när han kom hem.

Köpte inte J. Qvist den sen?
Lever han ens längre?

FLAK sa...

Golvet var rätt murket....i bak iallafall och det fick ju åtgärdas...innan....
Möte det minns jag inget men blev det möte så fick han nog en överraskning....

Tror inte att han lever och visst köpte han den men det blev aldrig nåt av den utan den stod på parkering länge...

John sa...

Ja han var rätt på dekadånken redan på Svelast tiden så förvånande om han lever än.

jag minns mötet för vi stod ju i backen och väntade...