När man funderar på åren som passerat kan man inte låta bli att fundera över mynten som numera inte är giltiga exempelvis femöringen, tioöringen, tjugofem och 50-öringen, som med sin mindre storlek var rätt svår att hantera och ofta trillade iväg på äventyr där dessa mynt inte precis gjorde någon nytta.
Man kan ju tänka sig att synskadade andades ut när dessa småmynt försvann och ersattes av tjockare, större mynt som enklare kunde identifieras, men man ska inte ta ut segern i förväg.
Fick i dag en av dessa nya tvåkronor i min ägo och kunde inte riktigt känna mig speciellt övertygad eller imponerad av känslan att jag ens fått ett riktigt mynt i näven.
Man väger myntet, tittar på utförandet och funderar på hur man kunde välja denna storlek, ja vi har hört att storleken och därigenom vikten är uttänkt för att underlätta värdetransporterna men man kan fundera på om detta verkligen är uttänkt.
Hur många tvåkronor, enkronor och femkronor kommer inte att förväxlas oavsett om man är synskadad eller inte?, det enda positiva i bytet av mynt är väl att nickelrisken är borta och att 10 kronors myntet får vara vara kvar.
Annars kan man inte låta bli att bli en aning fundersam om det verkligen var nödvändigt att införa nya mynt då kontanthantering har blivit något som är i det närmsta skamfyllt och högst omodernt.
I så fall är jag i högsta grad verkligen omodern som fortfarande använder en klassisk portmonnä där mynten förvaras på ett alldeles utmärkt sätt.
Bästa hälsningar
Herr Stofil
Tvåkronor 2016 och 1968
Hiab lastkranar med modellnamnet Bimbo hör inte till vanligheterna men under början 1960 talet fanns det två olika modeller 292 och 293 och skillnaden på dessa var att 293 hade en förlängningsarm som gjorde att räckvidden blev cirka 6 meter och en lyftkapacitet på 300 kg längst ut eller 1500 kg i inre kroken på 1,5 meter.
Hiab 292 hade en lyftkapacitet på 1200 kg och en räckvidd på cirka 3,5 meter ( okänd lyftkapacitet )
Hiab Bimbo blev ingen försäljningssuccé trots ett antal kranar såldes men det visade sig att åkarna och chaufförerna fördrog Hiab 170 och nya Hiab Elefant 173 samt skogskranen Elefant 176-177
Orsaken till detta var troligtvis att Bimbo var uppbyggd på en enkelverkande lyftcylinder som lyfte en kranarm, detta gav stor påfrestning på infästningen av cylindern och var ett arv från föregående kranmodeller som 192, 193.
Hiab 170, 173, 176 och 177 var uppbyggd med det nyutvecklade vikarmssystemet som reducerade påfrestningarna och visade vägen för utvecklingen av kranar genom året.
Bild: Hiab 292 Bimbo
Ådala bryggeri och Mineralvattenfabrik Torsås grundades 1861 och lades ner 1945, tänk att en flaska har överlevt och nu står den i köket hos oss.
Hösten 2016
Efter en intensiv sommar
med byggnation av nya nostalgikiosken och publicitet i ett antal
tidningar har nu nostalgimacken ( macken inte hemsidan ) tagit vintervila.
Ja vi som står
bakom macken fortsätter streta på i jakten på nya fynd, tänk bara på
telefonkiosken som nu är uppställd och i det närmaste klar för nästa
säsong.
Vi tar tillfället i akt på att tacka alla besökare och intresset som macken har skapat och vi uppskattar verkligen detta.
Vi siktar mot nya delmål som innefattar..... något med mynt om det nu faller på plats.
Och Nostalgikiosken kommer att färdigställas i vår om planeringen håller, vi tyckte det var roligare om invigningen blir till sommaren 2017.
Med vänliga hälsningar
David & Maja
Nostalgimacken i Bergkvara
Visst är det så att denna bild förmedlar lite av känslan, vad komma skall?..undrar vad den lilla bulldozern tänker på?
Han funderar nog över gångna tiders arbetspass precis som Nostalgimacken som nu endast kommer att få underhållsbesök.
Trodde du att det var ett nytt påfund? reklamen på bussarna överöste oss i trafiken under 1960-70-80 tal men då blir man lite överraskad och glad när man ser denna buss fotografera 1930 på Ängö i Kalmar där Caltexmärket stolt pryder bakdelen på bussen.
Fabrikatet på bussen är i dagsläget inte fastställt men det fanns både International, Chevrolet, Volvo, Reo vagnar i vagnparken bland Kalmars bussar.
Eller vad sägs om den nedre bilden från sextiotalet, och jodå det fanns även bussreklam från Fina där leverantören Holmberg olja i Kalmar stod för reklamen på bussarna under femtiotalet.
Det saknades en cykel i samlingen, en lokal tillverkare och igår inköptes cykeln som faktiskt varit studentcykel ett par år.
Tur att det inte bytts ut något för jag såg cykeln för många år sen och det enda som bytts till dags datum var däcken.
Anton Bondesson var en lokal cykeltillverkare som monterade ihop cyklar av delar från olika fabrikat som på så sätt blev en cykel av märket Thor.
I baknavet finns dateringen 1933, och det klassiska styret, Asea-lampan och generatorn bidrar till charmen.
Allan Johnsson tog över tillverkningen och Nostalgimackens damcykel är just en Thor från denna tillverkare.
Vilken charm och då kan man ge sig fasen på att kaffet smaka lite extra gott, för vem kan motstå denna förpackning.
Man blir allt lite förvånad och får lite högre puls när man får se resterna av en VW pickup för tänk när denna slitvarg en gång i tiden fraktade allt möjligt och lite till.
Men nu står den stilla...sönderrostad, men man riktigt känner på sig att det finns en uns av historik och ett minne av dagarna då denna Folkapickis rullade längs grusvägarna med sin fläktmotor.
Den gula kofångaren ser faktiskt ut att komma från denna.......
När man ser detta blir lite förvånad och överraskad när man ser detta.
Man undrar viket bensinbolag som försåg pumparna med drivmedel? det brukar finnas med reklam för bensinbolaget men inte denna gång.
Vi hade det stora nöjet att åka bakom denna skönhet hela vägen hem, en klassisk Scania LS111 från det gyllene året 1975 precis som vår bil Skogsmulle.
Här finns ett reportage om lastbilen som faktiskt är lackerad i Volvos originalfärg till 240 modellen, ett ursnyggt val av färgsättning på en i det närmaste hänförande vacker lastbil.
Volvoåterförsäljaren Liljas bil i Kalmar passar alldeles utmärkt då man är Volvofreak=)
En vacker och trevlig bok med snygga illustrationer, och mängder med fakta och nostalgi.
Förstaupplagan från 1976 och med Christer Glenning som en av medarbetarna.
