Så når du över häcken...ja lite så var det när Skogsmulle fick för sig att infinna sig på besiktningen i dag....man vet ju aldrig, det kan ju faktiskt blir ett rätt otäckt besök med gnissel, klagande och hammare som slår på allt som ej är glas eller gummi.
Men det gick faktiskt över förväntan, ja tre tvåor..bromsljusen la av......någon kabel som ligger emot..och puff så gick säkringen....anliggning höger frambroms och ingen bromsverkan höger bak....
Ja inget att gråta blod över, Skogsmulle såg rätt nöjd ut och man kände faktiskt inte av anliggningen eller bristen på broms...Volvobilar är rätt tåliga saker, speciellt denna bil är från mörkaste Småland.
Det var värt ett försök att åka till bilprovningen och nu får man ju se till att bilen både bromsar och talar om när den bromsar...sen är allt frid och fröjd.
Man får inte ha för stora krav då Mulle inte varit på hälsokontroll sen 2013.
En otroligt vacker och rätt kul tallrik.
Tadaaa!
Får vi lov att presentera Skogsmulle...ja och nu skruvar folk där ute i stugorna på sig och grubblar över varför man tar sig friheten att ge en bil detta namn?.
Jo så här är det...historien börjar 2010: och från början kallades bilen för Grönis....av någon lustig anledning som vi absolut inte kan förstå=)
Denna text skrevs 2010....
Hmmm
herr grön? Vem är då Grönis... jo..han är en Volvo 244 från det
gyllene året 1974...ja du läste rätt för Grönis är ingen dussinbil...
PAH! säger Mocca precis som du skulle vara bättre än mig...ja en intern
strid mellan dom pågår tydligen... jo åter till saken Grönis
tillverkades 1974 i Belgien och har beteckningen: VOLVO 244 4112111 B
Alltså för dom som läst Volvobibeln så är en 244 med B i slutet en 244
tillverkad sent 1974 eller tidigt 75.
Grönis är vad man kallar för
ett garagefynd då den stod i ett garage på en ort i Kalmar län hos en äldre dam som inte hade
behov av den sen flera år tillbaka. Så sagt och gjort jag bestämde mig
för att ta en titt på bilen för damen visste vilken årsmodell det var
men inte vilken modell...hemska tankar for genom huvudet...DAF...GAAAH!
och med tunga steg gick jag ner till garageporten och öppnade. Vad? VA!
EN 240...EN 242:A skit också men nä det är ju en 244:a Yipppiiii! och en
tidig sådan.
Glädjen över att se en tidig vagn blev bara större när
man öppnade dörren och såg att dörrsidor, inredning var oskadat..inga
ungdomar som sågat upp gigantiska högtalarhål...målat instrumentpanelen
silvergrå. och OCH manuell låda gott folk, sånt gillas, sorry Blå
Mocca men i 90 är inte automaten så snäll.... Så saken var biff....ja
klädseln var sliten, rost fanns och däcken var slut men vem bryr sig.
Dagen kom för hämtning och vi hade lastat reservbatteri, däck och
verktyg för bilen hade ju stått sen 2004. Motorn kollades, olja...OK
batteri OK hjul OK och lite bensin OK och (gentlemen start your
engines)...suck...inte en suck va nurå? ahh en kabel till
strömförsörjning byttes, nytt försök...tugga tugga...va nu rå? ingen
bensin...suga suga...inget host hack eller nått...men motorn gick runt
på startmotorn så vi gav upp. Och plan B sattes i verket...han ska
fanimig upp ur graven för bilen stod i ett sånt där underjordiskt garage
med en nerförslutning som påminner om en slalombacke... Så 945:an
backades fram och 3 tons stroppar kopplades och nu jäklar...i med ettan
och dra..och Grönis åkte med som en vante...upp och iväg runt kvarteret.
HPR 803 i källaren där den stod i otaliga år....
Lastning på bilkärran och iväg hem och hur den ser ut idag....njae han
är inte riktigt klar...än men det kommer nångång...renoveringen
påminner om Blå Moccas renovering i maklig takt..... Sen är han ju
ingen utställningsbil och kommer heller inte att vara utan en helt
vanlig Volvo 240 om än en rätt ovanligt charmig grönis=) Bara så ni
vet jag äger inte Grönis längre utan den såldes till en polare med gott
Volvohjärta. Denna text skrevs av Blå Moccas husse, därav den smått
sarkastiska smått ironiska inställningen mot Belgare...ps: jag har själv
belgiskt blod i ådrorna=)
Det underjordiska garaget besöktes ett tag senare...Grönis åh förlåt Skogmulle ryste lite vid tanken på att trilla ner där igen......
Nu är Skogsmulle återigen inskriven i Nostalgimacken och ska få sig en rejäl övergång för att sen få avnjuta vägarna så fort den är redo.
Hur var det nu med smeknamnet då...Skogsmulle ja efter lite funderande kom vi på att den kommer ju faktiskt från mörkaste Småland...grön....Volvobilar trivs alldeles utmärkt på slingriga grusvägar....ja en Skogsmulle fick det bli.
Vi är ägare till en Volvo 244DL 1975, rätt kul faktiskt och framförallt lite spännande då bilen enligt färgkoden har färgen Cypressgrön....ja som denna 140....för synar man Skogsmulle riktigt noga ställer den bredvid Blå Mocca skiljer sig karosserna rätt rejält för karossen på Skogsmulle är faktiskt närmare Volvo 140 årsmodell 1973-74 än 240...ja med skärmar och front då från en 240.
" Mulle" i verkstaden........=)
I senaste numret av Åkeri & Entreprenad kan man läsa om....oss=) väldigt kul att vi fick en plats i denna utmärkta tidning.
Vi har inte denna tidning till hands så redaktionen skickade exemplar till oss, vi är mycket tacksamma för detta.
Ett stort tack från oss till redaktionen.
När man ska köra så ska man sitta bekvämt precis som när man sitter framför televisionsapparaten, stolarna i Skogsmulle lämnade lite kvar att önska om åkkomfort så då köper man två begagnade på skroten och bygger två fin fina stolar för bekväma åkturer.
En resa kan vara lång...tråkig..underhållande, rent utsagt lagom men den resa som telefonkiosken gav sig ut på var precis så lagom som det behövdes för efter lite planerade var det dags för kiosken att lämna baksidan av huset och inta sin alldeles egna plats mitt i blickfånget bredvid Nostalgikiosken.
Telefonkiosken tyckte att resan var en smula skumpig..lite vinglig men han kände sig säker i stroppen som håller för ett antal ton...(läs väldigt många telefonkiosker)
Gjutningen och fixningen av grunden avklarades i går och nu kan dörr, TELE-fönster äntligen komma på plats.
Telefonkiosken kan nu njuta av utsikten mot vägen och titta på alla bilar och bilister som säkerligen tittar nyfiket tillbaka.
Här följer en bildserie med gamla mynt...samlarvärlden med mynt är en klurig värld men visst är mynt fina att titta på speciellt när åldern är från 1949 och framåt....
Ett ör.? 1749 det ni!
2 kr 1921
2 kr 1934
5 kr 1935
1 kr 1877
5 kr 1899
Som ägare till Volvo 240 bilar kan man inte annat än hylla det arv som skapades i form av klassiska Volvomodeller.
Vi ska tänka på honom när vi rullar ut med 240 bilarna i dagarna.
När man tänker på cyklar så tänker de flesta på standardcyklar och det kan vara precis samma intresse från ägaren att bevara och vårda sin cykel och i mitt fall handlade om två cyklar som absolut inte fått någon som helst omvårdnad under åren, ja en tvätt, lite TLC och framförallt beundrande blickar från sin ägare.
Cyklarna var en Crescent modell 90320 alltså en racercykel tillverkad under slutet på sextiotalet eller möjligtvis början på sjuttiotalet som hittades i ett cykelställ under en promenad med hunden.
När väl cykeln inhandlats blev den rejält avtvättad och fram trädde en utsökt representant för svensk tillverkning när Sverige gick på högvarv, tänk då på att denna cykel använts av en student för att cykla på till skolan.....
Utsökta linjer, funktionell men ändå så vacker ut i fingerspetsarna, och nu var det dags att presentera cykel nummer två.
En vanlig racer kan tänkas..inget för tävlingscyklisten utan en äkta tävlingsram med lite enklare, ja mycket enklare utrustning helt enkelt.
Men den köptes 1974 av en ägare som gjorde sig besväret att åka ända in till cykelaffären Monarkhörnan i Kalmar.
Monarken är av modell 90319 och i cykelvärlden så hade denna cykel inte mycket att hämta bland gemene man men för en kännare av historik ja för även en banal racer som knappast fanns med på Tour de France har rätt att få chansen att överleva.
Så resonerade jag den dagen på utställningen när ägaren till cykeln frågade om jag var intresserad och tid bestämdes för besök.
Jag fick se cykeln och bestämde mig för köp, ägaren sa även att den fanns en sak, en broschyr som han fått när han köpt cykel, han var nämligen broschyrsamlare och jag fick en Monarkbroschyr på köpet stämplat Monarkhörnan.
Varken Crescenten eller Monarken blev använda som cykel utan blev istället utställda på diverse utställningar och på så sätt besparade från förslitning.
Där kunde historien slutat men efter lite funderande annonserades cyklar ut på annons för man vet ju aldrig det kan finnas fler som uppskattar dylika cyklar.
Dagarna gick och telefonen och sms gick varma....tills igår då en person ringde,
-Har du kvar cykeln....ja vilken av dom?
Jo det var Monarken som var i tankarna och plötsligt var cykeln såld, ja faktiskt bägge cyklarna som hamnar hos samma ägare.
Vi ( jag i telefon ) och senare Maja blev lite förvånad när personen som ringde förestår Monarkmuseum i Falkenberg och ville köpa min Monark....va sa du?
Jo Monarkmuseum vill ha min cykel, och efter lite ,mailkontakt beslutades att både Crescenten och Monarken kommer ingå i samlingarna på museét.
Visst känns det lite konstigt, vi blev lite rörda över detta faktum och nu är det ju så att broschyren följer med på köpet för den hör verkligen hemma där.
Nu återstår bara ett besök på plats för att få beskåda samlingarna och få träffa cyklarna en gång till.
Det är precis som vi sa...man ska vänta på rätt köpare för det händer förr eller senare.
Vi kan inte låta bli att vara lyckliga och nöjda med upplösningen på berättelsen.
Plast....detta material som kan formas till nästan vad som helst och när
man funderar en stund på vad just plasten inneburit för tillverkningen
av leksaker så kan man inte låta bli att nämna plastbilarna från
tillverkarna Galanite, Tomte och en hel drös andra som formligen
spottade ut läckra modeller av personbilar, lastbilar, traktorer och
bulldozers.
Här i former av traktorer som iallafall kan få den mest inbitne nostalgikern att överväga bli bonde för en dag i sandlådan.
Praktiska, funktionella, stiliga för kan man annat än konstatera att dessa skapelser har en självklar plats i historien oavsett om det handlar om gångna tider då dessa utkämpade duster i sandlådan eller i nutid då dylika plastskapelser blivit samlarobjekt.
Nu är kiosken lackad och inväntar gjutningen av plattan samt lister och "glas" till TELEFON rutorna över de stora rutorna.
Dörren med ruta är tillbaka från glasmästaren, ett stort tack till LB Glas i Kalmar.
Och ett stort Tack till Patrik
För hjälpen och vänligheten att fixa en ruta till dörren som nu väntar på att monteras efter att kiosken satts på plats.
Plötslig står den där...på en mindre väg och den har inte stått där innan, så var har den varit?, vad har den råkat ut för och framförallt varför har den glasfiberskärmar? man får lite customfeeling..racekänsla...miniratt..breda bakhjul ja ni vet rödljusets fara....
Mystiken tätnar och sista besiktningen gjorde 1976-02-29......
Senaste nytt är att den är till salu.....pris okänt...
Majas kusin har köpt en ny bil....orange är senaste modet och då passade vi på att fundera ut ett passande smeknamn för denna Volvo.
Tadaaa! här har ni Loranga! en pigg Volvo 244 från 1975 med en väldigt varvvillig B20 jodå vi provkörde och ett brett leende infann sig.
Nu ska den bara få lite omvårdnad hos Finamacken för att sen åka till besiktningen, kusinen var jättenöjd när han körde hem den, och Moccis fick agera transport till och från.
Galet snygg inredning!!
