Kalmar-flundran
var en rundtursbåt som byggdes i mahogny på Ivar Sjöbergs båtvarv på
Ängö.
Båten sjösattes 1951 och körde sightseeingturer runt Kvarnholmen.
Beställare var Tage Lundgren VD på Barometern.
Han står där ute......få människor har besökt honom och ändå var den en gång i tiden en blänkande ny Opel som hämtades av sin första ägare.
Hade han varit en Ford så hade sannolikheten varit stor att den sålts av Jokab i Bergkvara men det är mer troligt att denna vagn salufördes av Trygges Bil AB i Torsås som saluförde GM Motors
En kulturlämning från tider som flytt då vägarna till stor del hade beläggning av grus eller betong och bilisterna färdades i ett lagom tempo.
Läge för K-märkning? givetvis om vi får bestämma.
Ägaren åkte till affären, jobbet kanske semester? och sen med tiden blev den gamle Opeln sliten och fick kanske ny ägare.
Hur som helst så har den rullat färdigt och kommer nog aldrig ut på vägen igen, iallafall inte på egna hjul.
Den står en bit ut i skogen då den har knappast
kört dit själv utan har någon gång i tiden blivit lyft dit av en
traktor eller liknande.
Så
nu står den där på ett klippblock mitt i skogen och tänk om den kunde
berätta sina semesterturer sin vardag och vad som hände, och mossan
växer på glasrutorna vilken i en viss vinkel ger illusionen av att det
är en skåpvagn istället.
Så är besöket avslutat och vi lämnar platsen och bilen lämnas återigen ensam.
Gårdagens trafikbild bjöd på så mycket mer former, färger när man slänger en blick tillbaka när fordonen lackerades i klara färger med härlig reklam som ofta handmålades på karosser och skåp.
Här följer en kavalkad av färgsprakande och fulländade fordon som man kunde möta i trafikvimlet.
Har fotografen använt en Hasselblad? fotokvalitet av yttersta klass men så gjorde man när den nya brandbilen skulle förevigas.
En slitvarg från förgången tid när staten bedrev vägunderhåll på lokal nivå, gamla avsomnade vägverket fd vägförvaltningens chaufförer och lastbilar hade depåer över hela landet där ständig beredskap rådde.
Till och med en Svelastbil kan jämfört med dagens mått uppfattas om färgstark.......
Stolta chaufförer av mjölktransporter med kannor och släpvagn
Nästan lackerad i Såifafärgerna fast den gröna lackeringen skulle i så fall varit av mörkare nyans
Tänk när bärgningsbilarna såg ut så här=) det var tider det.
Nu finns det nya plåtburkar i köket och en bur i vardagsrummet...katten Vabis konstaterade att man inte på något vis skulle kunna lura in honom i en dylik begränsningsmakapär, Hunden Mimsan tycker faktiskt att det är tryggt att undslippa hot om pisk från huligan Vabis.
En vackrare förpackning får man leta efter.
Allt kan härledas till detta Bedfordchassi som rullade runt i Karlskrona med omnejd och saluförde ostprodukter från Blekinge mejeri.
Vilken reklampelare, så enkel och stilfull och den ska tydligen varit vit med grön och svart dekor enligt utsago, det hade varit ett sant nöje att möta en dylik vagn längs våra vägar i dagens trafikvimmel.
På stadsmissionen i Kalmar finns nu en systerkiosk till vår lilla telefonkiosk tillverkad 1965 visst är det kul att se ytterligare en goding från samma år.
Och den är lika lite till salu som vår oranga vän.
EJ TILL SALU=)
Bensinmackarna brukar vara populära platser att samlas vid och i detta fallet är det verkligen en hel del besökare, frågan man ställer sig räcker glassen?
Så fort som det där vita kommer skapar det omedelbart kaos i trafiken numera och blir det kallt blir bussarna stående med bränsleproblem eller teknikstrul.
Men så var det inte förr då till och med SJ bussarna utrustades med plog, ska man drista sig till att säga att gångna tiders trafikproblem fixades med hjälp av flera aktörer som fixade det.
Här kommer Sj bussen i Färjestaden 1970 var god vänta en liten stund.....
Under månaderna maj till september 1957 blev ett
mycket intressant Volvo-bygge klart, det var Volvo Brede, som inte var
en lastbil utan en Amazon som var försedd med V8!
Volvo hade nämligen under flera års tid byggt V8- motorer för några
av sina lastbilsmodeller, Snabbe och Trygge.
Konstruktör Gunnar Nordin som ritat dessa motorer gjorde nu, omkring 1953
till 1954, också en aningen mindre åttacylindrig motor, som kallades
C8B, den var ursprungligen avsedd för projekt Victor, som dock
avstannade någon gång i mitten av 50-talet.
Troligtvis byggdes det bara
fem stycken C8B-motorer och de blev stående i motorfabriken i Skövde,
Volvos tekniske direktör vid den här tiden hette Svante Simonsson
och han var irriterad över att motorerna bara blev stående hos Volvos motorfabrik i Skövde.
Så kom det sig att den unga konstruktören Owe Nilsson fick i uppdrag
att prova en av dessa motorer i en Volvo Amazon!
Eftersom motorn var alldeles för bred fick man skapa ett bredare motorrum med hjälp av två stycken bilar, som
dessutom inte klövs på mitten utan sågades 60 millimeter från centrum.
Därefter svetsades delarna ihop, med bara en takskarv alltså, och
breddningen blev hela 120 millimeter.
Folk hade inte
hunnit vänja sig vid karossens proportioner, därför var det heller inte
någon som såg att det var någonting konstigt med bilen.
Volvo Brede fick en treväxlad
helsynkroniserad växellåda av fabrikat Borg- Warner med elektriskt
manövrerad överväxel och rattväxelspak samt helsoffa istället för separata stolar fram.
Volvo Brede var onekligen ett
intressant sidospår, men mer än en bil blev det dessvärre inte.
Vad hände med denna pärla? visst blir man nyfiken på om den finns kvar.....
I dagens läge är butiksbussarna på väg att bli bortglömda i både litteraturen, fordonshistoriken och i allmänhet då dessa bussar inte längre kunde rulla vidare på grund av sviktande kundunderlag, åldrande chaufförer/ägare et.c.
Därför är det viktigt att bevara dessa minnen och då framförallt rädda fotografier på varubussar som rullat i vårt avlånga land.
Så har du i dina gömmor en bild eller kännedom om bilder hör gärna av dig till:
Efterlysning av fotografier, registreringsnummer är av stort intresse
Här är en av alla butiksbussar som i dagsläget saknar registreringsnummer och bussen levererades till konsumentföreningen i Borgholm Öland 1959.
Kalmar brandkår hade nummer på sina brandbilar och 102:an var en Scania L80 1971 som hade nummer 102 och var en räddnings och tankbil.
Konceptet med kran på brandbilar togs bort efter några år då man istället anlitade åkare och bärgningsföretag för lyfttjänster men 102:an finns fortfarande kvar på Gysinge brandbilsmuseum i ett strålande skick.
Vet ni hur en telefunkautomat såg ut förr i tiden? ja eller för att vara exakt en telefonautomat med tillhörande sfär..glob..eller möjligtvis en boll där telefonbrukaren kunde utföra sina telefonsamtal i skyddad miljö.
Man kan ju inte låta bli att undrar om akustiken var annorlunda inne i en sådan tingest för när man står i en telefonkiosk låter man ju lite burkig.
Sen kommer den oundvikliga frågeställningen, finns det kvar någon sådan sfär...? vi har bakstycket och mynttelefonen.